.

Förlåt.
Det är ett rätt mäktigt ord. Pappa säger alltid till mig att jag aldrig ska vara rädd för att säga förlåt. Nu är jag trött på att säga förlåt hela tiden! Jag är trött på att be om ursäkt för mitt humör. Det här är den jag är. Varför ska jag behöva säga förlåt när folk aldrig säger förlåt till mig?
Jag bråkade med en kompis för några veckor sedan eftersom vi uppfattade en situation på olika sätt. Jag var den som fick säga förlåt för att få slut på det hela. Vi är fortfarande kompisar, för mycket historia för att säga tack och hej.
I lördags skickade jag sms och ringde till en kille jag tycker om, han bad mig att chilla och jag sa förlåt. Nu tänker jag inte höra av mig till honom igen. Jag orkar inte med spelet, orka chilla?
Jag bad till och med om ursäkt till ett gamalt ragg för att jag flyttade från Nacka utan att berätta det för honom. Nu har jag döpt om honom till svara ej när han ringer. Fy!

Som sagt, trött på att säga förlåt hela tiden. Dags att någon kanske säger det till mig nästa gång?
Jag anklagade en kompis att vara självisk för inte så länge sen i telefon, efter det avslutades samtalet abrupt... Inte mitt fel!

Och JA, jag får låta som en fjortonårig flicka med hästsvansar i håret. JAG HAR MENS!